När man har tid till att göra.
Jag har för tillfället inget jobb. Det är en invecklad och lite konstig historia. Men just nu är jag så nöjd med det. Iallafall har man mycket tid till att göra det man inte har så mycket tid till annars, som att pyssla.
Idag satt jag hela eftermiddagen och pysslade ihop ett halsband. Lite skevt och ömtåligt. Men vackert, med sina blå pärlor.
Som att ha hela havet och friheten kring halsen.
Så hittade jag tillbaka lite grann
Innan jag började gymnasiet älskade jag att måla. Jag målade mycket. Och bra. Då var det kravlöst och jag gjorde det bara för att jag tyckte om det. Inte för att jag skulle vara bättre än någon annan eller få ett fint betyg. Det var bland det bästa jag visste, och fick då påverka mitt beslut av gymnasieval.
Som blev bild och form. Och som blev så fel.
Plötsligt blev det en minitävling, vem var bäst, vem målade störst, vem fick högst betyg. Läraren var hemsk.
Så min kärlek till målandet blev istället till en slags ångest. Nu var målandet något som var tvunget att göras. Nu fick jag inte bara måla för att jag skulle må bra. Allt var tvunget att ha ett syfte. Alltså en tanke bakom varje verk. Min målarlust försvann, min motivation och min kreativitet. Jag rent av hatade att måla.
Sedan dess har jag inte dragit ett streck med penseln. Fram tills häromdagen.
Jag fick syn på lite billiga färgtuber, och hela jag fylldes av sån enorm lust att måla. Måla med färg. Bara fylla min tavla med vad som föll mig in. Jag målade, målade över, målade om. Och det blev vad det blev.
Jag målade utan tanke om varför de giraff liknande varelserna var enfärgade, utan syfte om att det skulle bli vackert. Jag målade bara av lust, kärlek och fri vilja.
Längtar
Nu längtar jag ut på äventyr.
